Lärande situationer och företeelser i projektet Minecraftklasser

Efter två lektionstillfällen där eleverna använt Minecraft som pedagogiskt verktyg i projektet Minecraftklasser tänkte jag skriva ner några situationer som jag anser utmärker lärandet och det positiva förhållningssättet eleverna har till Minecraft i pedagogiken. Eleverna har fått en matematikuppgift som de ska arbeta med två och två. De har en dator per par och de turas om att bygga i spelet. Det här är mina iakttagelser:

Illusionen av frihet och värdeladdade ord

För att eleverna öppet och kreativt ska kunna ta till sig Minecraft är det viktigt att man som lärare skapar illusionen av samma frihet som de har hemma när de bygger och är kreativa i Minecraft. Ett sätt är att börja i samma ände som eleverna gör när de spelar. Det första man brukar göra i Minecraft är nämligen att bygga ett hus. Därför handlade deras första uppgift om att bygga en tomt på en bestämd yta och på tomten bygga ett hus med fyra rum. Det var ingen som ifrågasatte uppgiften eftersom de förmodligen tyckte att det var den givna utgångspunkten när man börjar. På en utav lektionerna var en av lärarna noga med att poängtera att det är ”matematik” som eleverna ska göra. Då räckte en elev upp handen och frågade om de inte kunde få bygga ett hus ”fritt”. Det gav mig insikten att börjar man med att vara för tydlig med att det är skolarbete tappar eleverna lite av sin kreativa ådra vilket gör att de inte känner sig fria i uppgiften och det skulle kunna hämma inlärningen. Ett värdeladdat ord som matematik kan därför skapa låsningar hos eleverna vilket gör att de inte ser glädjen i att få använda Minecraft eftersom det står matematik över hela uppgiften. Matematiken kan istället komma in i ett senare skede när huset är klart. Då har vi alla delar för att genomföra uppgiften som att till exempel räkna ut arean på tomten och rummen i huset. Då har eleverna redan skapat och varit kreativa och de får räkna ut och lösa problem i något som de själva skapat.

Elever med problematik fick glänsa

Något som var väldigt uppenbart var att de elever som annars hade svårt i klassrumssituationer verkligen fick glänsa när de använde Minecraft. De hade spelat det mycket hemma och kunde därför snabbt anamma uppgiften. De var dessa elevers grupper som ofta blev snabbast klara vilket lämnade utrymme för dem att gå runt till andra och hjälpa dem. Många i klassen berömde dessa elever eftersom de var så duktiga på att bygga i Minecraft vilket gjorde att man såg att eleverna växte.

Inget motstånd i att rätta fel eller möta motgångar

Under lektionen gick jag och klassläraren runt och frågade pedagogiska frågor kring deras byggnader för att få dem att analysera och diskutera vad de byggt. Huset skulle innehålla ett ”bråk-rum” där till exempel 1/4 av väggarna skulle ha en viss färg. För att rummet skulle vara helt korrekt behövde alla väggar vara exakt lika stora. I många fall var detta något som inte eleverna tänkte på när de byggde ”bråk-rummet”. Men när jag eller läraren diskuterade med eleverna kring rummet så fanns det inget motstånd i att ändra rummet. Elever som annars har väldigt svårt för motgångar anammade lösningen vi diskuterade och byggde helt enkelt om rummet utan att bli jobbad eller uppgiven. En annan elev hade fått en dator som inte fungerade som den skulle vilket innebar att den startade om tre gånger under lektionens gång. Men eleven gav inte upp utan fortsatte fastän datorn skapade problem. I vanliga fall så brukar det inte ta lång tid innan en elev ger upp om den stöter på motgångar, men lusten och motivationen till att få använda Minecraft var så pass stark att eleven höll ut.

Samarbetet och viljan att hjälpa andra

Något som verkligen stod ut var elevernas vilja att samarbeta fokuserat mot att klara av uppgiften. Eftersom eleverna satt i par skapades diskussioner och resonemang kring hur man skulle bygga och skapa i Minecraft. Eleverna gick även till andra par och tittade hur de hade byggt och inspirerade varandra till hur de skulle bygga. När elever fastnade och inte visste hur de skulle ta sig vidare hjälpte andra elever dem så att de kunde bygga vidare. Det slog mig att alla elever som gick runt bara pratade om uppgiften och var väldigt fokuserade på att hitta lösningar på hur de skulle bygga. Så även om det var lite spring så tappade eleverna inte fokus på uppgiften.